I torsdags var det alltså äntligen dags, Eric Saades Pop Explosion Concert i Bombardier Arena, Västerås. De har väntat i ca 4 månader på detta eftersom det var en julklapp från mormor.
Vid halv sju knallade vi bara över gatan från Marie till arenan. Ingen kö, vare sig utanför eller till garderoben. De fick ett nyckelband med nåt kort så det såg ut som alla ungar hade backstagepass.
Vi hade helt ok platser på läktaren, skönt att sitta längst ut om det behövdes toabesök eller annat spring i benen. Felix var dock lite för lätt så stolen åkte upp hela tiden och han såg ut som ett V. Det funkade rätt bra för mig att sitta med ena benet och hålla ner hans stol.
Kan konstatera att Adam är och förblir absolut sämst på att vänta. Vi var på våra platser tjugo i sju och han tyckte det var såååå lång tid att vänta. Konserten skulle börja sju. Felix var mer överväldigad över alla människor och strålkastare och rök osv så han funderade inte så mycket på tiden. Det var så himla roligt att lyssna på deras funderingar kring allt som hände och som de trodde skulle hända och jag hade fullt upp med att försöka svara på deras frågor.
När det börjar dra ihop sig och det blir mörkt i arenan, tjejerna skriker och resten av publiken sorlar lite extra undrar Felix “Finns verkligen Eric Saade på riktigt?” Efter tag säger han att han tycker att den riktiga Eric Saade är bättre än han som är på TV och skiva. Han frågar även om Eric Saade har en mamma. Fast han tycker att det är konstigt att han svär ibland, det får man ju inte göra.
Adam blev nog lite spak av allt och sen blev han trött, tröttegenskaperna har han ärvt från sin pappa. När man är trött är man trött. Inget, absolut inget, kan ändra på det. Inte ens favoritidolen och hans coola dansare. Men han kämpade på och applåderade så han fick “grymt ont i armen”. Felix har ärvt mina egenskaper och kan lägga in en växel till, inte alltid bra, men sådana här tillfällen funkar det. När den andra växeln är slut är det dock inte så roligt längre. I alla fall inte vad gäller Felix, för min del kan jag inte svara.

En liten kort recension, ur mitt perspektiv:
Eric Saade sjunger och dansar bra, helt klart bra gjort att hålla igång i en och en halv timme i rätt bra tempo. Ljud och ljus är riktigt bra, en proffsig show, inget halvdant. Det blir dock lite trist eftersom det inte är något drag på publiken. Ok, hälften eller mer därtill är föräldrar, men va sjutton, man får väl bjuda på sig själv! Visst, Eric Saade är inte min största idol, men jag vill ge barnen en upplevelse och nog är det bra drag i vissa av hans låtar (eller har jag hört dem för många gånger?). Adam säger till och med vid ett tillfälle, “Mamma, det är bara du, jag och Felix som klappar”. Han hade helt rätt. Inte ens Popular drog igång publiken förrän Eric själv ropade något i stil med Kom igen och började klappa så att resten hakar på.
Showen avslutas med en stor dusch i mitten på scenen som Eric dansar i och blir dyngsur såklart, slänger av sig skjortan och linnet under sitter som en smäck. Då hör jag en mamma som står i trappan på väg ut ur arenan sucka lite och ta fram mobilen för att tja, ta en bild antar jag.
Tänkte på en annan sak också. Vilken tid man är i just nu. När man känner igen bra många fler av de vuxna på en popkonsert i Västerås med Eric Saade än folk på krogen i Västerås. Ok, det var ganska många vuxna att välja på i Bombardier Arena, men ändå.
Nöjda grabbar och nöjd mamma. Sweden Rock nästa kanske!